Nu tar MTP 2024 över!

Tjena, bloggen! Mitt namn är Anton Liljefors och jag har fått den stora äran att ta över stafettpinnen efter MTP 2023 och jag hoppas kunna ge en bra start på MTP 2024:s bloggskrivande. Jag har följt denna blogg under mina 5 års studier på LTH och sommaranställningar på NCC så det känns fantastiskt roligt att nu få sitta och skriva mitt eget inlägg.

En fullspäckad höst

Trainee-programmet inleddes i september och då tog jag det stora steget från skollivet ut i arbetslivet och blev som 25-åring tillslut vuxen på riktigt (eller nästan i alla fall). Jag klev inledningsvis in i rollen som anbudsingenjör på avdelning Civil South i Helsingborg. Anbudsingenjörerna är de som har i uppgift att kalkylera vad det kostar oss att genomföra en entreprenad och detta utgör grunden till anbudspriset vi lämnar till kund. Tack vare lite tjuvträning under mina sommaranställningar kunde jag, med trygg stöttning av kollegorna, direkt börja räkna på ett skarpt projekt åt Lunds kommun. Efter att det anbudet var lämnat var jag med och räknade på ett större projekt åt Malmö Stad tillsammans med en kollega och som sista projekt nu innan julledigheten fick jag en egen liten totalentreprenad att prissätta. De tre projekt jag varit delaktig i under hösten har haft olika storlek och karaktär och det har varit otroligt roligt och lärorikt att fått jobba med sådan bredd.

Fika och CD-spelande med anbudskollegorna på Civil South, Helsingborg.

Utöver det dagliga arbetet har hösten även bjudit på två trainee-träffar i Stockholm. Dessa träffar har bestått av utbildningar i ledarskap och personlig utveckling samt umgänge och erfarenhetsåterföring med de andra traineerna. Utbildningarna har varit inspirerande och hållit väldigt hög kvalitet. Det har även varit otroligt roligt och givande att lära känna och umgås med mina trainee-kollegor som till vardags är utspridda över hela landet. Jag ser redan framemot nästa träff!

Från senaste trainee-träffen i Stockholm.

Nästa steg

Tack vare ett toppenstöd från mina kollegor, och en rejäl näve nybörjartur, vann vi faktiskt projektet jag räknade på i Lund och därav är det dit kosan styr för mig efter julledigheten. Inledningsvis ska jag arbeta med inköpen och därefter går jag ut i produktion som en hybrid mellan anläggare, mättekniker, arbetsledare och entreprenadingenjör. Jag är enormt taggad på att få sätta tänderna i nya utmaningar och ser med skräckblandad förtjusning fram emot att få reda på hur min sköra studentkropp reagerar på fysiskt utomhusarbete i skånsk vinter.

Värdefulla erfarenheter

Från min rotation på kalkyl tar jag med mig många nya lärdomar och erfarenheter. Jag har bland annat fått en fördjupad insikt och förståelse för vad kalkylarbetet innebär och vilka utmaningar som präglar en anbudsingenjörs vardag. Vidare har det varit givande att lära mig hur det inledande momentet av alla våra projekt kan se ut och hur man bryter ner komplexa bygg- och anläggningsprojekt på flera miljontals kronor till enkla rader och celler i vårt kalkylprogram. Men den största och viktigaste insikten jag tar med mig är hur bra vi blir när vi jobbar tillsammans. Under bara några månader har jag, utöver mina kollegor på kalkyl, samarbetat med och ställt frågor till flertalet arbetsledare, platschefer och projektchefer vilket har hjälpt mig avsevärt i mitt arbete. Att dra nytta av alla kollegors olika kompetenser är helt klart en av pusselbitarna till framgångsrika projekt och även till en trivsam och rolig arbetsmiljö.

Periodens spaningar

Min målsättning är att göra dessa inlägg intressanta att läsa för både blivande NCC:are och för alla som redan jobbar på NCC. Därför tänkte jag avsluta dem med vad jag har valt att kalla ”periodens spaningar” som förhoppningsvis blir en rolig sistatouch som tilltalar alla läsare.

Min första spaning från denna period är att många individer på detta företag besitter en nästan sjuklig (menat på ett väldigt bra sätt) erfarenhet och kompetens. Vid flertalet tillfällen under hösten ställde jag en fråga till mina anbudskollegor om hur man tänker kring och prissätter ett, i min mening, ganska udda moment. Samtliga gånger fick jag svar på frågan och inte allt för sällan i form av ett kopierat dokument från en gammal pärm i en hörna eller ett flera år gammalt mail. Jag skulle vilja utmana er alla att försöka komma på en fråga om pris på ett produktionsrelaterat moment som ett gäng anbudsingenjörer inte kan svara på – jag tror det är nästintill omöjligt.

Min andra spaning, och avslutningen på det här blogg-inlägget, gäller ett av byggbranschens dominerande kalkylprogram – MAP. När jag öppnade det första gången blev jag milt överraskad över hur utdaterat det såg ut. Jag är född 1999 och som del av generation Z är jag väldigt van vid modern och flashig teknik och programvara. ”Modern” och ”flashig” är kanske inte adjektiv jag skulle använda för att beskriva MAP… Men väldigt snabbt kom jag till insikten att skenet bedrar och att MAP är fullt av smarta och coola funktioner. När jag kollade på mina kollegor susa runt i programmet kunde jag relatera till min farmors känsla av att vara vilsen och utdaterad. Trots den positiva vändningen är jag dock fortfarande lika förvånad som irriterad över att man under alla år som programmet existerat undvikit att implementera ångrafunktionen CTRL + Z. Om någon MAP-utvecklare läser detta inlägg så vet ni nu vad som borde ligga högst på er prioriteringslista.

Med det sagt tackar jag för mig för den här gången och önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!

/Anton