På NCC finns goda möjligheter att utveckla sin kompetens genom diverse utbildningar som erbjuds för anställda. Till exempel kan man välja ett paket som riktar in sig på kunskaper som är bra för arbetsledarrollen, och i det paketet ingår bl.a. utbildning i ”Arbetsplattformar”.
Det var en kylig dag i början av mars och jag och Emilia gav oss av mot Ramirent i Veddesta där utbildningen i arbetsplattformar skulle hållas. Arbetsplattformar är ett samlingsnamn för liftar så som sax- och bomliftar. Dagen började behagligt i en föreläsningssal där läraren gick igenom teorier kring lagar, förarkrav, säkerhet och liftarnas egenskaper. Vi fick snart veta att vi skulle ut och lära oss köra de olika liftarna i slutet av dagen. Det knöt sig lite i magen på mig – med fem års studier på en ort långt ifrån föräldrarnas bilar har jag knappt rört ett fordon under studietiden så känslan för navigering var minst sagt ringrostig.
Så småningom var det dags att sätta på sig fallskyddsutrustning och gå ut och köra liftar. Säkerhetsselarna räckte inte till alla och jag blev utan. Med tanke på min känsla inför körningen hade jag ingen brådska att få på mig en sele (som man absolut INTE får köra utan), så jag väntade med glädje i värmen inomhus medan de andra kursdeltagarna körde runt ute i maskinparken. Till slut var det min tur och jag och Emilia gick mot den enda lediga liften, den största av de alla! ”Ska jag köra den!?” tänkte jag och klev vemodigt upp i korgen.
Jag och Emilia dokumenterar vår nervösa glädje uppe i korgen
Vi hakade i krokarna till säkerhetsselarna i öglorna på arbetskorgen, och det dröjde inte länge innan instruktören sa åt mig att hissa upp korgen i högsta läge. Jag började trycka på spakarna och till slut började kranen på bomliften resa sig. När jag tyckte vi var lagom högt upp manade instruktören oss att fortsätta, högre och högre upp. Något svajigt och nervöst såg vi hur vi fick längre och längre sikt ut över det mindre charmiga industriområdet. ”Tur att det inte blåser så mycket idag” sade jag till Emilia, för trots kylan var det relativt vindstilla. Aldrig att jag hade höjt mig så högt i vindar på 8m/s! (och då kan det vara godkänt att köra i 12m/s)
Utsikten från korgen på hög höjd
Vi sänkte ner oss och gick ur korgen; ”Stopp!”, sa instruktören, ”kör tillbaka den också”. Så upp i korgen igen och iväg på den ultimata utmaningen. Liften stod nämligen parkerad längst in i maskinparken, bortom diverse maskiner, och de skulle jag navigera igenom och ut till platsen där den skulle stå parkerad. Utmaningen låg i att bomliften liksom styrs från en korg som är på en bom flera meter bakom kroppen med hjulen, och så ska man lyckas styra hjulen samtidigt som korgen ska lyftas över hinder som står på marken med en viss radies skillnad.
Med några centimeters precision gick navigeringen galant! Oj vad stolt jag var efteråt! Men det var inte utan extremt hög koncentration och nervösa skratt riktade mot Emilia som stod bredvid och coachade. Eller, snarare höll hon mig sällskap så jag kände mig tryggare på de höga höjderna… Väl ute från maskinparken var det dags att rikta in sig på parkeringen, och när vi nästan var inne kommer en lastbil och skulle passera under oss. Då gällde det att vrida på kroppen och korgen åt olika håll samtidigt som korgen skulle vara så pass högt att lastbilen kunde passera. När lastbilen var borta kunde jag precisera parkeringen och sänka ner korgen så vi kunde kliva ur. Nöjd med att ha klarat av den stora utmaningen överlämnade jag resningen av bommen till en annan kursdeltagare som stod redo på marken. Stort cred till alla er som kör dessa fordon dagligen!
Efter utbildningen har vi fått ett förarbevis som ger oss tillstånd att använda dessa redskap på byggarbetsplatser, men mer övning krävs innan vi kan kalla oss liftförare.
Trevlig helg!
