Hej igen bloggen! Mycket har hänt sedan sist. I mitt förra inlägg fick ni följa med på mina första månader på NCC – klivet från examen till arbetsliv, känslan av att vara helt ny i rollen och glädjen i att äntligen få stå mitt i produktionen och se hur allt fungerar i praktiken. Det handlade mycket om att lära sig nytt, våga ställa frågor och långsamt börja förstå hur byggvärlden faktiskt hänger ihop. Jag hann precis landa i rollen som biträdande arbetsledare, bli lite tryggare och känna att saker började falla på plats. Och precis då var det dags att kasta sig ut och börja om igen.
Bild utanför projektkontoret i Göteborg.
Ny rotation, nytt perspektiv
Det är nu två månader sedan jag påbörjade min andra rotation, den här gången som projektingenjör inom Svenska kraftnäts affärspaket för Västra Götaland. Med det kom ett nytt perspektiv, en annan typ av vardag och arbetsuppgifter. I min nuvarande roll är jag delaktig i samarbetsavtalet och arbetar mer övergripande, med fokus på helheten snarare än enskilda projektfaser. Här handlar arbetet just nu mycket om att ta fram rutiner och processer, skapa struktur och bygga rätt förutsättningar.
Om kontrasten är stor? Ja, minst sagt.
När jag jobbade i produktion var mina morgnar minutplanerade. Klockan ringde 05:05 (inte 05:04, inte 05:06), kaffet dracks mer än avnjöts och varselkläderna låg framlagda kvällen innan som ett tyst löfte om ännu en effektiv morgon. Det fanns inte särskilt mycket utrymme för spontanitet, dagen drog helt enkelt igång direkt.
Nu har jag klivit rakt in i flextidens paradis.
Vissa morgnar börjar tidigt, andra lite senare, och helt plötsligt krävs både framförhållning och självdisciplin. Men den största skillnaden sitter förstås inte i starttiderna, utan i själva arbetet. Att gå från produktion till en mer projektorienterad roll har gett mig en helt ny förståelse för hur många pusselbitar som behöver falla på plats innan första spadtaget. Det jag tidigare tog för givet, att allt bara fanns och fungerade, ser jag nu är resultatet av ett stort arbete bakom kulisserna.
Att få vara en del av de tidiga skedena i ett så stort och samhällsviktigt projekt känns både spännande och inspirerande. Det blir tydligt hur mycket samarbete och struktur som krävs för att lägga grunden till något av den här omfattningen. Att dessutom få arbeta nära personer med stor kompetens och erfarenhet gör det extra utvecklande. Det gör att jag varje dag känner mig både stolt över att få vara en del av det här och motiverad att fortsätta utvecklas.
Bild från veckans höjdpunkt – vår onsdagsfrukost.
En ny sorts lärdom
Det har varit både utmanande och väldigt utvecklande att få växla perspektiv så här tidigt i karriären. Det fina med traineeprogrammet är just möjligheten att testa olika delar av verksamheten och upptäcka hur bred vår bransch faktiskt är. Och kanske är det just det som varit den största lärdomen hittills: att det inte handlar om att snabbt bli expert på allt, utan om att steg för steg bygga förståelse från olika håll.
Två rotationer in kan jag konstatera att traineeprogrammet fortsätter att utmana mig, utveckla mig och ge mig nya perspektiv.
Jag ser redan fram emot nästa rotation – även om jag precis hunnit vänja mig vid att inte längre behöva ställa alarm på 05:05.
Ha det gott så hörs vi snart igen!
/Valentina