I söndags kväll (förra veckan) kom vi hem från en fantastisk långhelg i Hemavan. Dagarna var otroligt lärorika och givande, de hjälpte dessutom till att svetsa samman oss traineer till ett mycket tightare gäng och vi hade superkul. Det enda som inte levde upp till förväntningarna var vädret. Hårda vindar gjorde att liftsystemet i Hemavan var helt stängt på torsdagen och gruppen med kompetensbyggare som skulle anlända med planet från Stockholm på förmiddagen fick landa i Vilhelmina istället och bussas upp de återstående 20 milen till Hemavan. Det gick däremot ingen nöd på oss traineer, vi fick chansen att köra skoter ute på en snötäckt myr i lä från de hårda vindarna. Jag tror inte att jag behöver nämna att det var barnsligt roligt. Som norrlänning känns det bra att äntligen kunna svara ja när någon frågar om jag kört skoter. Det känns lite som om jag äntligen blivit en sann norrlänning. Av någon anledning så verkar folk rent generellt tro att alla norrlänningar äger en skoter och kör skoter mer eller mindre hela tiden så fort det är lite snö ute. Jag är ledsen att behöva förstör den bilden för er men verkligenheten ser inte riktigt ut så. Efter att ha sagt det måste det tilläggas att det inte alls är ovanligt att skotrar som samtalsämne dyker upp under fikaraster i Norrland. Efter att har arbetat några somrar hemma i Umeå lärde jag mig att det var mer en regel än ett undantag att diskutera skotrar, skoterdelar och motorer, ett samtalsämne som ofta dök upp helt oberoende av årstid.
Som tur var så blev vädret bättre under helgen så vi hann med att åka lite skidor också. På söndagen bytte jag bort min snowboard mot slalomutrustning och åkte slalom för första gången på nästan 16 år. Jag var inte långsammast ner för backen, inte heller snabbast, jag hade inte den sämsta tekniken, åkte absolut inte snyggast men det gick helt okej.
Vistelsen i Hemavan handlade om så mycket mer än bara nöjen och skidåkning. Schemat var intensivt och vi hann med många givande övningar och ett grupparbete som redovisades inför hela gruppen där kompetensbyggarna fick vara delaktiga som opponenter för att ställa kniviga frågor. Vi fick dessutom besök av NCCs vVD Maria Zimdahl som höll en väldigt inspirerande och intressant presentation för oss.
Stort tack till er som var engagerade i att organisera vår vistelse Hemavan, det var otroligt uppskattat, ni gjorde ett jättebra jobb! Till er traineer och kompetensbyggare som var där och bidrog till den goda stämningen vill jag bara säga att ni är grymma!
