Från student till anställd

Nu är det ett halvår sedan jag lämnade min tid som student och började jobba på NCC och en insikt jag har kommit till är hur mycket dessa skiljer sig åt i ansvar och planering samt hur jag har hanterat denna övergång. 

Att det skulle vara stor skillnad mellan att plugga och arbeta hade jag förväntat mig, men jag hade inte riktigt satt mig in- och förstått hur denna skillnad skulle visa sig. I skolan är det bara en själv man representerar och framförallt ansvar för. Detta gör att man i stor utsträckning kunde styra över och planera sina kurser för terminen, sätta upp egna mål i kurserna i form av när pluggar, när inlämningen skickas in och vilket betyg att sikta mot. Den enda yttre påverkan var CSN som kunde komma och knacka på om man inte klarade sina kurser. Hela studietiden avslutades med att under ett halvår skriva ett examensarbete vilket var piken av självständighet genom fri målsättning, planering av arbete och möten samt vad man skulle skriva om.

När man kommer in som nyanställd från skolan är det av stor nytta att det finns utarbetade rutiner för hur arbetet ska utföras, och tur är väl det! För om jag ska vara ärlig har man inte bästa kollen på hur man bygger vägar och hus, även om man är sjukt grym på att räkna på det. Därför möjliggör tydliga rutiner och strukturer att man kommer in snabbt i företaget och vågar försöka. Det är dock just denna uppstyrda arbetsrutin som även gör omställningen från studietiden stor då man över en vecka inte längre styr över sina egna arbetstider eller arbetsuppgifter i samma utsträckning, vilket är något jag har sett som en stor utmaning.

I rollen som trainee har jag dock känt att jag fått extra mycket support vilket har hjälpt mig i denna övergång från studietiden till arbetslivet. För det första arbetar vi i Master Trainee Program med coachande par, vilket innebär att regelbundna samtal förs med de andra traineerna. Jag har hittills haft nöjet att snacka med en härlig skåning som givit mycket trygghet och energi då han står inför samma utmaningar. Det andra som hjälper mig är ett bra samarbete med chef som jag har under traineetiden samt att det finns många gamla traineer att ta kontakt med som varit i samma situation, vilket gör att jag känner att det alltid finns någon att fråga om råd. Det sista som hjälper till att komma på rätt spår in i arbetslivet är att MTP innefattar ett mentorskap där en erfaren medarbetare inom NCC under ett års tid hjälper till och stöttar i frågor om utveckling och arbetslivet. Allt detta kombinerat gör att jag känner mig säkrare på hur jag ska ta mig an övergången från studietiden. Att bryta ner en uppgift i mindre bitar för att enklare förstå hur den ska lösas är något jag har tagit med mig från skolan vilket visar sig vara strategin att hantera även denna utmaning.