En (nästintill) omöjlig resumé

Utkast nummer femtioelva.

Utkast nummer femtioelva.

Mindre än två veckor; det är allt jag har kvar av min tid här i Kina. Tre månaders äventyr, tretton veckors upptäckande och nittioen dagars njutning – till ända. Trots alla intryck så har jag påbörjat det här blogginlägget fler gånger än vad mina fingrar och tår kan räkna till. Å andra sidan är det kanske just överflödet av upplevelser som bidrar till svårigheten att reducera hösten till ett blogginlägg. Vad jag är helt på det klara med är att jag inte skulle vilja ha det ogjort för allt i världen. För det har varit en alldeles, alldeles underbar resa!

Tre saker jag kommer sakna

Morgonpromenaden till kontoret. 1,5 kilometer av härligt uppvaknande. Nu sicksackar jag vant mellan tutande moppar och njuter av det sprudlande gatulivet på bakgatorna. Folk köar för att köpa frukost på väg till jobbet, slaktaren hänger upp dagens köttutbud på sina krokar och gatustädarna sopar upp alla spår efter natten. Sista biten innan jag når kontoret vandrar jag en bit på gågatan East Nanjing Rd. Längs gågatan pågår full aktivitet från tidig morgon, för Shanghais seniorer ligger inte på latsidan direkt, utan börjar dagen med att svänga på höfterna till härlig 90-tals pop, alternativt lite mediterande tai chi.

Det asiatiska köket. Under hösten har jag ätit mig i genom Kinas regionala kök och maten är helt underbar! Hur man kan välja att gå till västerländska restauranger (vilket många expats uteslutande gör) övergår mitt förstånd. Jag kommer att söka med ljus och lykta efter autentiska, kinesiska restauranger i Europa framöver, för det vi kallar Kinamat i Sverige förtjänar inte sitt namn. Tips mottages tacksamt! 😉

Nyfunna vänner. Självklart skulle min höst tett sig betydligt gråare, utan alla härliga människor jag lärt känna här. För delad glädje är dubbel glädje! En ungdomens brevvän från Thailand, som av en lycklig slump bosatt sig i Shanghai, har introducerat mig till många av mina nyfunna vänner. Att umgås med lokalbefolkningen ger givetvis en upplevelse utöver den vanliga och jag är mycket tacksam över allt jag har fått vara med om och lärt mig.

Tre fenomen jag klarar mig utan

Man kan inte annat än imponeras av hur mycket som kan lastas på en moppe

Fascinerande hur mycket som ryms på en moppe

Trafiken. Första veckan trodde jag att min stund var kommen både en och två gånger. Shanghai kryllar av elmoppar och tro mig när jag säger att det inte hörs ett knyst när de kommer körande. Om de inte tutar förstås, vilket i och för sig många gör mer eller mindre oavbrutet. För varför sakta in när du närmar dig en fyrvägskorsning, när du kan tuta och köra rakt igenom? Fungerar lika bra vid grönt som rött ljus och att köra mot enkelriktad trafik är givetvis inte heller något problem.

Luften. Det har varit oväntat få dagar med tung smog under hösten, men mina stackars lungor har ändå fått i sig en rejäl dos ohälsosamma partiklar. Som om smogen inte vore tillräckligt, så röker kineserna i tid och otid. I trapphus, i korridorer, i hissen(!), ja överallt. En tredjedel av världens cigaretter går bokstavligen upp i rök i Kina, så ni kan tänka er att man blir utsatt för en hel del passiv rökning i en mångmiljonstad som Shanghai.

Rapande, spottande, smaskande kineser. Visst, skilda etikettsregler i Kina jämfört med Sverige, men jag kommer nog aldrig uppskatta att bordsgrannen ljudligt rapar efter att ha smaskat i sig sin nudelsoppa. Och när man hör en grundlig harkling på gatan, då gäller det att passa sig, för sanna mina ord, snart kommer det en spottloska flygande.

Att ta seden dit man kommer?

Kinas historia sträcker sig tusentals år tillbaka och här finns många seder och bruk som för utomstående kan tyckas mycket märkliga. Vid ett handfull tillfällen under hösten har jag fått höra att vi svenska kvinnor är starkare än de kinesiska. Första gången tyckte jag påståendet var absurt, men jag undrade givetvis varför personen i fråga ansåg det. Jag fick därefter berättat för mig att nyblivna mammor enligt kinesisk sed (samt på uppmaning från läkarkåren) ska hålla sig sängliggande i en månads tid efter födseln. Som om det inte vore tillräckligt råder dessutom duschförbud! Tron att vi svenska kvinnor är starkare baseras alltså på vårt samhälles övertygelse att kvinnor så snart som möjligt efter födseln ska upp och röra på sig. Mina försök att förklara att det snarare beror på skilda sedvänjor än biologiska förutsättningar har mottagits med viss skepsis.

Jag tror mig därmed (med glimten i ögat) ha hittat källan till varför de kinesiska födelsetalen inte nämnvärt ökat, trots uppluckringen av enbarnspolitiken. En månads sängliggande utan att få duscha, låter minst sagt inte lockande.

Psst… top secret!

Höstens jobbrelaterade höjdpunkt blir nog när jag fick följa med på leverantörsbesök. Vi bockade av ett antal fabriker under vår resa och av förklarliga skäl kan jag inte gå in på detaljer (hemlighetsstämplat ni vet), men jag kan avslöja att produkterna håller finfin kvalitet! Något jag däremot kan berätta om är den kinesiska visitkortsritualen. Ett visitkort överlämnas och tas emot med båda händerna och det är viktigt att mottagaren tar sig tid att läsa kortet. Visitkortet placeras sedan respektfullt på bordet under mötet och kan först i slutet av mötet läggas ner på väl utvald plats.

Till sist…

Inget illa om mina tidigare traineerotationer, men denna slår resten med hästlängder. Tack för jag fick chansen, tack Sofia och NCC Purchasing Group och tack Kina för alla härliga minnen! På återseende Shanghai, hej Stockholm (men först bär det av mot varmare breddgrader för lite välförtjänt semester).

Varma hälsningar
Emilia

ps. Bjuder på några avslutande bilder från Mittens rike:

 

Skicka kommentar

Din epost adress kommer inte att visas för andra besökare.