J
ag heter Linda och har läst Väg och vatten på Luleå tekniska universitet. Jag är en av traineerna och håller till på segment Anläggning här i Stockholm. Lite kort vad som hänt sedan jag började. Jag började med att arbeta med garagerenovering under sommaren. När hösten kom var det dags för att testa på att räkna på lite jobb på kalkylavdelningen inne på huvudkontoret i Solna.
Just nu är jag på Söderströmstunneln, sänktunneln som går under vattnet mellan Riddarholmen och Söder Mälarstrand. Den är en del av Citybanan, den nya tunneln för pendeltågen som går rätt under Stockholm stad och som ska öka kapaciteten för tågen. Här jobbas det på för fullt och hela projektet ska vara klart 2017.
En sak man får vänja sig vid när man är ute i produktionen är det skiftande vädret. Inne i garaget så slapp man regnet men istället var problemet temperaturen. Att lägga gjutasfalt när det är 30 grader ute är ingen höjdare. Blev fin dimma och bastu i garaget. Det enda regnet man fick stå ut med var när man väntade på bussen eller sprang mellan arbetsplatsen och kontoret.
Nu är det mitt i vintern, eller tja så mycket vinter som det brukar bli i Stockholm, så det är skönt att slippa vara utomhus i snö och regn. Nere i tunneln är temperaturen relativt konstant med plusgrader. Fukten och draget från ventilationen gör det dock inte till en så angenäm tillvaro som man kan tänka sig. Det är på med ordentliga kläder om man ska tillbringa en längre tid där nere. Starkt av yrkesarbetarna som tillbringar hela dagarna och nätterna där nere. Vi jobbar i princip dygnet runt här. Ett gäng på dagen, ett på eftermiddag/kväll och ett på natten.
Kväll/natt är bergarbetarnas pass. Då sprängs pluggen ut under Riddarholmen och förstärkningsarbeten pågår. Pluggen består av 30 meter berg som lämnats som säkerhetsåtgärd så vatten inte ska kunna rinna in i tunnlarna om något skulle hända.
Jag följde med kvällsgänget mellan kl. 17 och 24 en vecka och fick se deras vardag. Borra, sätta bult, ladda salvor, spränga, kartera berg och sprutbetong. Ett skitigt och intensivt jobb. Stövlar hade kanske varit en bättre idé insåg jag när jag har trampat upp till fotknölarna i lera för femtioelfte gången under veckan. Första kvällen där fick jag vara med vid en sprängning. Jag tror aldrig jag har känt en sådan adrenalinkick förut. Det är mäktigt när man känner tryckvågen och hör dånet efter smällen. Adrenalinet pumpar.
Kvällsjobbet var en skön omväxling från stressen på tunnelbanan. Vanliga rusningstiderna är det alldeles fullt på tåg och perronger. Men när alla andra är på väg ut från stadskärnan sitter jag i lugn och ro på tunnelbanan in mot Slussen. Tågen vi möter är fulla. Vid hemresan efter midnatt är det lugnt som i graven i tunnelbanan. Antalet resenärer efter midnatt är väldigt få. Ju längre jag kommer desto färre blir vi ombord. Jag hoppar av vid min station efter en halvtimme och går hemåt där sängen väntar.