Att byta arbetarmiljö är inte det enklaste, ny roll i gruppen, nya människor, nya arbetsuppgifter och nya datorsystem. Ja, att ta sig an summan av alla förändringar som följer vid byte av projekt är en stor utmaning. Detta har jag precis tagit mig an då jag bytte arbetsplats och roll, från Trafikplats Tingstad och den rutin jag hade byggt upp där, till projekt Korsvägen E05 för mitt nästa steg i traineeprogrammet.
Det tar tid att komma in i ett projekt. Som jag skrev ovan finns det många typer av hinder som måste övervinnas innan man förstår sin roll, blir självständig och kunna driva egna arbetsuppgifter. Vissa hinder är tydliga, som att förstå var dokument finns och vem som ger tillträde till datorsystemen. Andra är svårare att förstå sig på, då dessa är inbyggda i organisationen så som gränsdragning i ansvar mellan roller och inofficiella strukturer. På toppen av allt är min gissning att dessa inofficiella strukturer är ännu större i tillfälliga projektorganisationer som skapar struktur och rutin allt eftersom projektet utvecklar sig, låter kanske bekant för byggbranschen?
Det är därför med lite vemod jag lämnade mitt första projekt jag kommit så väl in i projektet för att ge mig iväg på nästa rotation och få nya erfarenheter. Min roll på Trafikplats Tingstad var biträdande arbetsledare och jag fick göra allt från att vara med på gjutningar och köra vibbstav och sloda till att bråka med UE och hämta verktyg i panik hos leverantören. Min nya roll på Korsvägen kräver helt andra kvalitéer och betydligt mindre varselkläder. Nu arbetar jag med projektering och underrättelsehantering kopplat till förändringar vilket kräver noggrant studerande av avtal, protokoll mailkorresopndens och avstämningar med berörda parter.
Även om byte av projekt har lett till att jag fick börja om från noll, åter igen vara ny på jobbet, så känner jag nu att min förståelse har ökat för vad vi menar när vi säger att vi är ett NCC. Att det vi gör i en del i organisationen sprider sig och påverkar något som kanske inte är tydligt där och då. Till exempel har jag nu förstått vikten av att det trötta dagboksskrivande som arbetsledare tvingas göra dag ut och dag in verkligen skrivs på rätt sätt då den ofta ligger till grund i diskussioner om underrättelser månader senare.
Därför ser jag med glädje fram emot resten av min traineetid för att fortsätta förstå hur vi fungerar som ett NCC, även om det resulterar i några fler gånger av ”ny på jobbet” känsla. Men i rådande stund kryper sig julen allt närmare. Jag skall nu bege mig ut på stan för att nödköpa julklappar till min familj och vänner och vi på studentredaktionen vill hälsa er alla en God Jul och Gott nytt år så hörs vi igen 2019.