Paraskidåkaren med samma drivkraft som en snöstorm

Zebastian Modin, elitskidåkare från Frösön får NCC-stipendiet 2016. Stipendiet finansieras med avkastningen från Parasportförbundets NCC-fond. Fonden bildades år 1998 då NCC donerade en miljon kronor till Svenska Parasportförbundet istället för att ge en julgåva till NCC:s anställda.

Zebastian Modin, elitskidåkare från Frösön får NCC-stipendiet 2016. Stipendiet finansieras med avkastningen från Parasportförbundets NCC-fond. Fonden bildades år 1998 då NCC donerade en miljon kronor till Svenska Parasportförbundet istället för att ge en julgåva till NCC:s anställda.

Jag heter Zebastian Modin och är en 22-årig paraskidåkare från Frösön utanför Östersund. Jag har fått äran att ta emot NCC-stipendiet, vilket jag självklart är väldigt glad för. Ett nyttigt tillskott i min satsning, där VM i Tyskland som drar igång den 11 februari är årets mål. Sedan kommer Paralympics i Sydkorea nästa säsong som är det största målet sett över fyra år.

Eftersom jag tävlar i klassen för synskadade åker jag med en guide. Det gör att jag hela tiden ska betala för två när det gäller allt som rör min skidåkning. Detta gör såklart att de här pengarna är extra välkomna.

Jag har alltid tyckt om idrott i alla former. När jag var yngre var det mest bollsporter som lockade, men ju äldre jag blev desto svårare fick jag att hänga med i kompisarnas tempo på fotbollsplanen och i hockeymålet.

När jag var 13 år fastnade jag för skidåkningen. En sport med stora utmaningar för kroppens alla muskler och sinnen. Dessutom blev jag så där skönt trött efteråt, och det märkte jag att jag tyckte om. Det där med att idrotten gör mig trött har jag sedan dess fått erfara många gånger. Det är en känsla som kan vara både fantastisk och förskräcklig, och ibland båda på samma gång.

På sommaren när jag tränar 20 – 25 timmar i veckan under de tyngsta träningsperioderna gör kroppen ganska ont. Men när träningen mynnar ut i en kropp som vid precis de rätta tillfällena bara vill åka fortare, då är de tunga dagarna så värda att genomföra.

Jag gick skidgymnasium i Östersund, och nu kombinerar jag skidåkningen med att plugga ekonomi på universitetet. Träningsförhållandena i Östersund är kanske de bästa i Sverige, så att bo här med 500 meter till landets bästa anläggning för längd och skidskytte både sommar och vinter är verkligen perfekt.

Jag har gjort två Paralympics. Ett i Vancouver 2010, där jag som rookie lyckades ta en bronsmedalj. Och ett i Sotji där jag fick med mig tre Paralympicsmedaljer. Trots de fyra medaljerna, och till det ett VM-silver har jag ännu inget guld. Därför är det självklara målet i Sydkorea nästa år att få gå högst upp på pallen. Dock hårdnar konkurrensen för varje säsong, vilket såklart bara är roligt och mer utmanande, men samtidigt är det också något som gör att allt mer resurser krävs för att hänga med i toppen.

Efter två vinster och en andraplats i världscuptävlingar i december har det gått något tyngre i januari. Åkte på en veckas sjukdom efter de senaste världscuptävlingarna i Ukraina. Såklart inte planen tre veckor före VM, men nu är jag sedan en tid i träning igen, och inne i de sista förberedelserna inför årets stora mål som startar i tyska Finsterau den 11 februari.

Läs mer om Zebastian på hans hemsida.

Foto: Privat Zebastian Modin. Guiden Johannes Andersson ledsagar Zebastian Modin i spåren.

 

Skicka kommentar

Din epost adress kommer inte att visas för andra besökare.