Alla ska få bo, en oväntad arkitekttävling riktad till riktigt små viktiga invånare i staden, är avgjord

I Dome of Visions har en oväntad arkitekttävling, Alla ska få bo, pågått under sommaren. Läs vinnaren Ludvig Hofstens blogginlägg om hur han hittade inspiration till sitt vinnande bidrag Hangout Habitat.

I Dome of Visions har en oväntad arkitekttävling, Alla ska få bo, pågått under sommaren. Läs vinnaren Ludvig Hofstens blogginlägg om hur han hittade inspiration till sitt vinnande bidrag Hangout Habitat.

Hej! Jag heter Ludvig Hofsten, är femteårsstudent på arkitektskolan i Lund och vinnare av NCC:s tävling Alla ska få bo – Shelter for all. Jag tänkte kort beskriva hur jag tänkte när jag gjorde bidraget och vad som  gjorde att jag intresserade mig för tävlingen. Just nu befinner jag mig i Marocko på studieresa och jag skriver detta på takterrassen på vårt hus i Taghazout, en liten ort strax norr om Agadir.

Antalet pollinerande insekter i våra städer minskar och detta är inte bara ett hot mot insekterna utan också ett hot mot våra blommor och växter. Kort och gott: utan pollinerande insekter  – inga växter.

Uppgiften var således att rita ett hem för dessa insekter på en plats på KTH:s campus i Stockholm.

Hur kan ett urbant bo för insekter se ut? Vilka växter bör finnas i närheten? Hur kan människor få upp ögonen för insekterna? Dessa frågor var grunden för tävlingen.

”Antalet pollinerande insekter i våra städer minskar och detta är inte bara ett hot mot insekterna utan också ett hot mot våra blommor och växter.”

När jag fick upp ögonen för tävlingen befann jag mig i Japan. Det var mitt fjärde år på utbildningen och jag gjorde ett utbyte på University of Tokyo. Tokyo är som bekant en väldigt stor stad och det gjorde att jag varje dag var tvungen att sitta en knapp timma på tunnelbanan för att ta mig till skolan och lika lång tid för att ta mig hem igen. Tokyos tunnelbana är trång, fattig på dagsljus och under somrarna mycket varm och fuktig. Egentligen en ganska ogästvänlig plats. Trösten var min stora södervända balkong i huset där jag bodde, i Shimokitazawa i västra Tokyo. Min balkong var min gröna oas i det i övrigt så betongintensiva Tokyo. Faktum är att min balkong var större än själva rummet jag hyrde. Jag fyllde balkongen med alla växter jag fick plats med. Örter från den lokala mataffären, en rosenbuske som jag köpte av den gamla kvinnan längre ner på gatan, murgröna jag fick av en vän.

När växterna blommade framåt sommaren lockades många djur till min oas: fjärilar, bin, fåglar och till och med en råtta som en dag satt och åt av mina jordgubbar. Jag tror min balkong, med dess växter och djur, gav mig inspiration till tävlingen.

När jag i augusti återvände till Sverige uppstod ett slags vakuum. Kontrasten mellan hypertempot i världens folkrikaste stad och sensommarlugnet på Österlen där jag hamnade efter hemkomsten var trixig, lite på samma sätt som när du växlar för snabbt i bilen och växellådan inte hinner med att lägga om kugghjulen. För att landa mjukare valde jag att aktivera mig och satte genast igång med tävlingen. Med Tokyos storstadsbetong i bakhuvudet och med växterna på balkongen i Shimokitazawa som inspiration började jag skissa på ett hem för Stockholms solitärbin, humlor och fjärilar.

Trä är ett kärt material för mig. Det är enkelt att arbeta med, har förutsättningar att vara ekologiskt hållbart och är ett material som man vill komma nära, ta på med handen. Dessutom föredrar insekterna naturliga material. Om jag får välja brukar jag arbeta med så få material som möjligt. Gärna ett material, högst två. Med inspiration från min japanska professor Kengo Kuma och hans träarkitektur (se tex Sunny Hills i Tokyo) började jag skissa på en konstruktion av träreglar. Jag såg framför mig en tredimensionell spaljé som växter kan klänga på, insekter bo i och människor sitta i. Alltså ett ”hangout” för människor och  ett ”habitat” för växter och djur. Jag gav förslaget namnet Hangout Habitat (stort tack till Beatrice Plathner för hjälp med namnet). Förslaget är utformat som en möbel där insektsbon och växtlådor stoppas in. Innehållet på de olika hyllplanen kan sedan bytas ut efter behov. Tanken är att olika växter dominerar möbeln under olika årstider. Detta gör att den ändrar skepnad och skapar variation på campus.

Jag ritade förslaget under några dagar i ett hus på Österlen medan min flickvän arbetade. När jag behövde inspiration gick jag ut i trädgården och satte mig på en stol och iakttog humlorna när de samlade pollen. Arbetet gick bra men jag hade två utmaningar. Den första var att jag inte hade haft möjlighet att besöka tomten i Stockholm. Det är alltid mycket lättare att utforma arkitektur efter en plats om du först kan besöka den. Den andra utmaningen var jag inte är någon expert på växter, deras namn och när de blommar under året. Jag fick helt enkelt ringa runt bland mina mostrar och läsa i plantskolekataloger.

För en vecka sedan fick jag äran att besöka Dome of Vision på KTH:s campus för att ta emot priset och titta på de andra fantastiska tävlingsförslagen. Att få medverka i tävlingen var mycket roligt och att ha insekter som klient är något jag aldrig fått prova på tidigare. Låt oss hoppas att insekterna i våra städer får större uppmärksamhet för utan dem försvinner maten från våra bord. Låt oss nu se fram emot nästa fas: att bygga Hangout Habitat! Gärna i flera städer!

/Gästblogare Ludvig Hofsten,
arkitektstudent och vinnare av arkitekttävlingen Alla ska få bo

foto-pa-ludde

 

Skicka kommentar

Din epost adress kommer inte att visas för andra besökare.