Tobias
Nu är det inte många dagar kvar för er som är intresserade att söka till traineeprogrammet. Ni som fortfarande tvekar hoppas jag kunna konvertera med två korta berättelser. Den ena om min tid från dag ett fram till idag då jag är på kalkyl och den andra om oss traineer och hur vi tillsammans har besegrat berg.
Den ena
Istället för att kastas ut i produktionen dag ett och stå som ett fån med en pinne i handen utan att vara behjälplig, vill min chef ge mig lite kött på benen och satte mig inne på kontoret i ett år. Detta för att bli bekant med företaget, dess programvaror och arbetsprocesser. Jag kommer fortfarande att se ut som ett fån när jag kommer ut, men jag är inte helt oduglig. Redan från min första produktionsdag kommer jag att ha en trygghet i att förstå många bakomliggande processer för att få möjligheten och tillstånden att sätta spaden i marken på varje nytt projekt.
Jag inser att jag tog mig vatten över huvudet om jag ska förklara vad jag har gjort från dag ett så jag visar det med en bild istället. Om det råkar finnas någon som har fördomar mot kalkyl (jag vet att jag hade det) så ska ni veta att det är helt fel. Idag kan jag mycket väl tänka mig att sitta på kalkyl resten av mitt liv. Det är en underbar utmaning i att tolka handlingar för att på bästa sätt komma fram till en smart och kostnadseffektiv lösning. Det är det här jag har tränats till att göra: lösa problem som har (o)tydliga randvillkor med flera rätta svar, varav jag ska försöka hitta det som passar bäst för både oss och kunden. Jag kommer att få det svårt att hitta en plats att vara på när traineeprogrammet är slut då allt jag gjort hittills är riktigt kul!
Den andra
Från att inte känna någon av mina traineekollegor till att hamna i det läget att jag idag litar blint på dem, har varit en resa uppdelat i tre tillfällen på sammanlagt 11 dagar. Inte i min vildaste fantasi har jag kunnat föreställa mig att en sådan här gemenskap med tillhörande förtroende kan uppstå på så kort tid, och jag har gjort lumpen i 11 månader med allt vad det innebär. Tillsammans har vi sänkt fasader och maltdryck, besegrat berg och dalar samt stått enade i utmaningar jag aldrig hade klarat själv.
Den största utmaningen jag tänker på är när vi i Hemavan fick ett öppet problem av Tomas Carlsson och endast 24 timmar för att komma fram till en lösning. Pressen och stressen att leverera något som jag inte har en aning om för chefen över NCC Construction försvann nästan omedelbart tack vare ett gott samarbete, kloka kollegor och Google. Och presentationen gick riktigt bra, över förväntan.
Avslutningsvis vill jag bara påpeka att utbildningen och det nätverk som byggs upp är skäl nog att söka till traineeprogrammet. Sista puffen går till alla kompetensbyggare som var med i Hemavan, ni rockar fett. Alla som har möjlighet att söka till kompetensbygget, gör det!
Du som har läst och fortfarande tvekar på att söka är välkommen att tillbringa en dag i Göteborg med mig.
/T