Vi som arbetar inom platsledningen på NCC:s byggprojekt, och de flesta andra byggföretags, kommer generellt ifrån två spår: ingenjörer som läst på högskola; eller hantverkare som vidareutbildat sig internt eller på yrkeshögskola. Med de olika bakgrunderna har vi med oss olika kunskaper, styrkor och svagheter. Det gäller att vi som individer och organisation tar till vara på dessa styrkor och utvecklingsmöjligheter på rätt sätt.
Nu kommer jag att göra vissa generaliseringar av oss som människor, såklart finns det mer till det här än vad jag resonerar kring. Givetvis finns det också fler aspekter att beakta och fler möjliga interaktioner än just denna matchningen. Men i detta inlägg har jag valt att avgränsa mig på detta vis.
Teori och informationssökning
Vi som kommer från en teknisk högskola och då ofta från en ingenjörsutbildning, exempelvis Väg- och Vattenbyggnad (numera Samhällsbyggnad) på Chalmers, har med oss mycket teoretisk kunskap om byggbranschen. Vi får lära oss varför marken beter sig på ett visst sätt vid vissa grundförutsättningar, principerna bakom fukt- eller värmetransport genom en vägg samt de ekonomiska modellerna kring investeringsbeslut.
I vår utbildning har vi också ofta övat oss på att kritiskt söka information och lösningar på problem vi har identifierat, samt att arbeta med BIM-modeller och andra moderna tekniska hjälpmedel. Något vi däremot ofta saknar är praktiskt erfarenhet kring hur en teknisk lösning faktiskt skapas på plats av hantverkaren, i vilken ordning praktiska moment sker eller vad sjutton en Klingchong* är för något?
Just dessa saker, och oftast betydligt mer, kan våra kollegor med bakgrund som hantverkare utantill. Vi har en otrolig möjlighet att lära oss från dessa experter genom att arbeta i nära samarbete med dem och visa intresse för deras kunskap.
Nödvändigt att fortsätta utvecklas
Men även åt andra hållet finns saker att lära ut från dig som är relativt ung och nyutbildad. För precis som jag skrev här ovan finns det saker i arbetet som vi ofta är mycket duktiga på som våra mer erfarna kollegor sällan har någon större erfarenhet eller kunskaper om.
Att fortsätta vår personliga utveckling även efter vi är klara med vår ingenjörsutbildning är inte bara roligt, det är också nödvändigt för att kunna utvecklas inom våra yrkesroller, som personer och för att genom yrkeslivet kunna skapa mervärde för vår arbetsgivare. Trots att vi i skolan har lärt oss det senaste från akademin kommer vi snart vara obsoleta om vi inte tar möjligheten att lära oss nya och gamla saker från kollegor, utbildningar, kurser, leverantörer, underentreprenörer, och konkurrenter m.m.
Så jag vill avsluta med att uppmana alla att behålla viljan att lära sig och utvecklas, oavsett om du är student, nyexaminerad, har några år på nacken eller är redo att gå i pension. Inte heller spelar det någon roll vilken bakgrund du har. Det finns och kommer alltid finnas saker som jag och du inte kan och som skulle kunna hjälpa oss i vår vardag.
Möjligheten och nödvändigheten att utvecklas kommer aldrig försvinna!
* Nedan är en Klingchong, den används till en metod för förstärkning av hörn på gipsväggar. (Tack för lektionen Jimmy och Benny).
