Nu, ett år senare, kan jag konstatera att jag fått med mig fler lärdomar och erfarenheter än jag hade kunnat föreställa mig. Jag har fått testa nya saker, utmana mig själv och träffa människor som lärt mig mer än de kanske själva inser. Så innan jag berättar mer om vad den senaste tiden har bjudit på vill jag passa på att säga tack till alla människor som gjort det här året till något alldeles extra. Och det bästa? Resan är inte riktigt slut än!
Ett år som inte stått still
Sedan dess har jag hunnit testa olika delar av NCC och fått med mig erfarenheter från både produktion och projekt. De senaste månaderna har jag tillbringat på Skandiaporten i Göteborg, där jag haft en intensiv men väldigt lärorik sommar på betongblocket. Här har det mesta kretsat kring betong och gjutningar och jag har fått lära mig att en gjutning sällan bara är en gjutning. Bakom varje kubikmeter finns planering, logistik, tajming och framför allt ett nära samarbete mellan många olika människor för att få allt att klaffa.
Återigen har jag fått förmånen att arbeta tillsammans med engagerade, drivna och kunniga kollegor som generöst delar med sig av sin erfarenhet. Det är inspirerande att se hur allas olika kompetenser bidrar till att lösa utmaningar och driva arbetet framåt. Extra roligt har det varit att få vara med under slutfasen av projektet och se hur allt arbete successivt faller på plats. Att dessutom få vara med och ro projektet i hamn inom både tid och budget känns som ett fint kvitto på allt arbete som lagts ner. Efter en sommar med så mycket betong kan man åtminstone säga att jag fått en stabil grund att stå på, bokstavligen!
Och vad har jag lärt mig?
När jag blickar tillbaka på året inser jag hur mycket jag har utvecklats, både i min yrkesroll och som person. Jag har blivit tryggare i att ta initiativ, våga ställa frågor och kasta mig in i nya utmaningar även när jag inte har alla svar från början. Framför allt har jag insett att man lär sig allra mest när man vågar testa, tar hjälp av människorna omkring sig och inte är rädd för att göra fel. Allt har inte alltid gått enligt plan, men det är ofta just då man får tänka om, hitta nya lösningar och lära sig något man inte hade gjort annars. Jag är fortfarande långt ifrån fullärd, men känner mig betydligt mer redo att ta mig an det som väntar, även om det säkert kommer att bjuda på en del överraskningar!
En annan sak jag tar med mig är insikten om hur många olika möjligheter det faktiskt finns inom NCC. Jag har ännu inte bestämt vilken väg jag vill gå, men det ser jag snarare som en fördel än ett problem. Under året har jag fått upp ögonen för områden jag kanske inte hade tänkt på från början och det ska bli spännande att se vad jag fastnar för framöver. Det är nog just det som gör traineeprogrammet så värdefullt, att få testa olika roller, samla erfarenheter och upptäcka nya sidor av både verksamheten och sig själv. Jag har med andra ord lite mer att fundera på innan jag bestämmer mig, men det är väl ett ganska angenämt problem ändå!
Ett kapitel avslutas – nästa tar vid
Nu väntar nästa rotation med inköp runt hörnet och sedan är det snart dags att lämna trainee-titeln bakom sig och försöka stå på egna ben. Tur att jag har några månader kvar på mig att öva på det!
Tack för att ni har följt med på delar av min trainee-resa! Och ett extra stort tack till mina fantastiska traineekollegor som gjort året ännu roligare och mer minnesvärt. Vilket år vi har haft och vilken resa vi har gjort tillsammans!
Ha de’ gott!
/Valentina