Yaël Bratel och Viktoria Walldin arbetar som sociala planerare på White arkitekter. Deras uppdrag innebär ofta att planera och genomföra medborgardialoger och lyfta sociala värden i stadsplaneringen. Framför allt är sociala planerare länken som strävar efter en aktiv dialog mellan medborgare och arkitekter, något som de ibland tycker saknas i stadsbyggnadsprojekt. För oss som vill vara en aktiv del i samhällsplaneringen är arbetet som Yaël, Viktoria och andra sociala planerare utför väldigt intressant. Därför bad jag kvinnorna själva att skriva den första gästblogginlägget här på Future Today. Jag hoppas ni gillar det!
Länken mellan människor, makt och stadsutveckling
Så här i sommartider börjar det bli dags att summera och avsluta påbörjade uppdrag. Vi städar våra skrivbord, sorterar in i pärmar, arkiverar och organiserar. Vår grupp, som jobbar med social hållbarhet, sitter med så otroligt mycket information om städer och platser, från Kiruna i norr till Malmö i söder. Materialet vi städar undan är en enorm kunskapsskatt bestående av innovativa idéer, lokalkännedom och platskunskap. Helt enkelt kunskap om de sociala värden som definierar en stads karaktär precis som fysiska förhållanden är det som avgör villkoren för en kartbild. Att förstå den mänskliga drivkraften bakom stadens utveckling möjliggör en alternativ förklaringsmodell till stadsliv.
Mappen Kiruna 4-ever läggs åt sidan. I den finns Kirunabornas farhågor och förhoppningar om den kommande flytten av deras stad. Exempel på vad som sagts i dialogarbetet med Kirunaborna är: ”Det kommer att bli som med Malmberget – ett stort hål” eller ”Om jag sticker här ifrån och kommer tillbaka så vill jag fortfarande kunna kalla det för hemma”.
Även mappen Västra hamnen/Masthusen ställs på hyllan. Här växer en ny hållbar stadsdel fram på gammal industrimark. Vår ingång i uppdraget har varit att lyfta fram medborgarnas behov och önskemål som förhoppningsvis kan föranleda stadsdelen att bli lika myllrande, omtyckt och uppskattad som Möllan, bara några kilometer från Västra hamnen. Masthusen ska även uppfylla de högsta tänkbara kraven om hållbar stadsbyggnad, både socialt, ekonomiskt och ekologiskt. Att utföra arbetet är en stadsplaneringens balansakt av det avancerade slaget. Samtliga beståndsdelar behövs i planeringsprocessen annars blir resultatet lätt en livlös stadsdel, utan själ och puls.
De år vi jobbat med att samla in och förmedla medborgarnas kunskap börjar ge resultat i form av en stor kunskapsbank. I de flesta fall har delar av materialet redan förmedlats till kunder så som byggbolag, kommuner eller myndigheter. Hur våra kunder förvaltar och använder materialet är ofta okänt för oss och inte sällan okänt för medborgarna. Detta är en källa till frustration, men också en önskan, om att all kunskap som samlats in förvaltas och används på ett sätt som gagnar de medborgare som bidragit till ökad förståelse och insikt om de rådande resurser och svagheter som finns i staden eller på platsen.
Om nu all denna kunskap finns, både insamlad och ej insamlad, varför står arkitekter och planerare så ofta som frågetecken då projekten inte går som förväntat? Då det flyttar in barnfamiljer i Hammarby Sjöstad, då ombyggnaden av Slussen skapar en kollektiv och publik härdsmälta i planeringsdebatten eller då bilar brinner i Husby? Var finns den kunskapen vi har på våra skrivbord då? I alla fall inte hos makthavarna. Eller finns den där, på makthavarnas skrivbord, men inte i planförslagen?
En jämlik planering handlar lika mycket om att förvalta och föra kunskap vidare som att samla in den. Vad som händer med Slussen återstår att se. Men kanske hade Hammarby Sjöstad kunnat byggas med förskolor från början och kanske finns det en anledning till att bilar brinner i Husby?
Självfallet kan inte alla stadsplaneringsproblem lösas genom medborgardialog, men vi tror att många hade kunnat förmildras eller haft annat fokus om den dolda kunskapen i samhället hade lyfts upp till ytan.
Ur ett rättviseperspektiv hjälper också medborgardialog till att ge röst åt de grupper i samhället som sällan blir hörda i den offentliga debatten, men som likväl har behov av och idéer om staden. Det är alltså värt att sträva efter en mer lyhörd planering av många anledningar. När förståelse och dialog finns skapas också möjligheter att dirigera utvecklingen mot en stad så som både invånare och makthavare gemensamt föreställer sig den. Att ta vara på de sociala värdena i en stad handlar om att välkomna en stadsutveckling där idéen om staden inte nödvändigtvis är en cementerad bild, ett bordlagt planförslag eller en rivningsorder, utan en levande mekanism som ständigt förändras i samtal med sina invånare.
Flexibilitet och lyhördhet är nyckeln till en framgångsrik stadsplanering. Vad makthavarna inte vågar hoppas på, men som ofta är fallet, är att invånarnas åsikter inte är långt så konservativa som makthavarnas. Snarare är medborgarnas visioner innovativa, nyskapande och kreativa. Dessa kvalitéer är vanligen vad som söks i stadsplaneringsprojekt. Makthavarna finner inte alltid vad de letar efter, men frågan är: vart letar de?
 |
| Yaël Bratel, White arkitekter. |
 |
| Viktoria Walldin, White arkitekter. |
Hälsningar,
Yaël Bratel och Viktoria Walldin