I denna sommarblogg tänkte jag kort summera tiden på NCC sedan jag kom tillbaka från min föräldraledighet i oktober, en tid som kantats både av pandemi, krig i Europa samtidigt som vår verksamhet till stor del rullat på som vanligt. Eller som vanligt är en överdrift. Vårt bolags drivs av människor som såklart påverkas, i allra högsta grad, av de oroligheter som drabbat kanske en själv, nära och kära eller de vänner vi ännu inte lärt känna, både inom och utanför Europas gränser.
Många gånger den senaste tiden har det känts konstigt att öppna laptopen på morgonen. Vilket hotell ska vi erbjuda våra traineer under deras vistelse i Göteborg? Var tycker du vi ska placera loggan på nästkommande rekryteringsvideo? Ska vi bjuda in föreläsare x eller y till nästa nätverksträff? Diskussionerna har av förklarliga skäl stundvis känts världsfrånvända samtidigt som det också varit en tröst att få ägna tankarna åt något annat.
Fina möten med kollegor
Med detta sagt har det varit delvis oklart det senaste året, hur våra Traineeprogram ska ta form. Våra program bygger till stor del på utbytet mellan deltagarna och vi kan efter en lång tid med digitala möten konstatera att våra nätverksträffar gör sig absolut bäst fysiskt, på plats. Att välja arbetsplatsen efter arbetsuppgiften tror jag är en bra utgångspunkt när det gäller hybridarbete. När vi ska bygga nätverk och utbyta erfarenheter har vi varit samstämmiga i programmen – vi vill träffa varandra, känna gemenskapen och skapa plats för kreativitet!
Därför är jag så glad att våren medfört många fina möten tillsammans med mina kollegor. På topplistan står nog Norgeresan tillsammans med MTP (Master Trainee Program) och avslutsträffen med KTP (Kandidat Trainee Program) i Göteborg. Många intressanta presentationer från våra NCC-vänner och spännande projektbesök där vi fått en bättre inblick i både framgångssagor och vilka utmaningar medarbetarna i projekten står inför. (Problemlösningar har väl dock aldrig skrämt en ingenjör?) Detta har kombinerats med skogsturer i Norges fina natur och härliga matupplevelser på den svenska västkusten.
En lärdom från våra resor är att vi som storbolag kan erbjuda otroliga utvecklingsmöjligheter om vi lyckas med att skapa en kultur där intern rörlighet uppmuntras. Vi är på väldigt god väg men det krävs såklart att vi lyfter blicken ytterligare för att se möjligheterna utanför avdelningen, affärsområdet eller till och med landet för att vi ska lyckas helt. Det var väldigt inspirerande att besöka just Oslo där flera av mina svenska kollegor nu jobbar.
Taggade nya traineer
Om vi blickar framåt hoppas jag såklart att hösten fortsätter med samma energi och fysiska närvaro under träffarna, och det känns väldigt lovande efter att ha mött några av våra nya traineer. Nyfikna, taggade och såklart något nervösa över vad som komma skall, klev de in för första gången på vårt huvudkontor härom veckan. Tio personer möts som individer och lämnar efter två dagar som en grupp. Det är häftigt!
Jag vill avsluta med att tacka mina kollegor för ett fint välkomnande tillbaka efter första tiden som förälder. Världsläget får en att reflektera över vad som verkligen ger värde i livet och jag är så tacksam över att ha en arbetsgivare som ger mig tid att vara mamma och samtidigt utvecklas på jobbet. Jag hade aldrig heller kunnat ana att den egentid, som en lunch med kollegor innebär, skulle kunna kännas så värdefull. Låt oss hoppas att det framgent blåser mer vänliga vindar i världen och att ni som läst detta får en fantastisk sommar!