För tio månader sedan började jag som Trainee i Göteborg, till en början stationerad i Mölndal där det var fullt ös från början. Nya kollegor, nya arbetssätt, nya lärdomar och nya intryck. Jag imponerades av yrkesarbetarnas glädje, skicklighet och kunskap, det var framförallt med dem jag utvecklades i början. Jag hade roligt och de hade roligt.
Under hösten hade NCC och facket svårt att komma överens om en bra modell för yrkesarbetarnas löner, detta ledde till att stämningen och arbetsviljan i Mölndal sänktes. Det märktes tydligt hur mycket yrkesarbetarna påverkades av att inte veta hur framtiden såg ut. De som hade varit så positiva, så skickliga, så inspirerande gick istället runt och var nedstämda, ineffektiva och utan glädje.
I februari flyttade jag vidare till Värö bruk, ett projekt utanför Varberg där vi bygger ut en industri. Med hundratals personer engagerade i projektet är det full fart varje dag, men till en början var det samma inställning jag möttes av som jag lämnat i Mölndal. Det var helt klart att yrkesarbetarna inte mådde bra av sänkt lön och oklar framtid, och produktionen påverkades till det negativa. Det var här som NCC valde att ge yrkesarbetarna påslag på lönen fram till att en överenskommelse med facket sker. Lösningen är kortsiktig, men det märks tydligt att yrkesarbetarna är mer positiva, mer arbetsvilliga, men framförallt att de trivs bättre på jobbet och att glädjen är på väg tillbaka. Förhoppningsvis kommer en långsiktig och hållbar lösning komma inom kort och med den en arbetsglädje utöver det vanliga.
Det är tydligt på yrkesarbetarna och detsamma gäller för tjänstemän, det är otroligt viktigt att ha roligt på jobbet. På NCC är det alla fantastiska kollegor och allt otroligt vi åstadkommer tillsammans som gör det riktigt roligt att gå till jobbet. Sen är det bara en bonus att det finns massvis med intressanta och utvecklande arbetsuppgifter, oavsett vad du har för titel. Är det byggbranschen du är intresserad av så kommer du hitta glädje på NCC.
Hus ska byggas utav glädje, av glädje bygger man hus!
/Robin Nerborg