Ekonomistyrning är i princip vad det låter som. Det handlar om att ha kontroll över ekonomin i ett projekt, och större projekt kräver ofta mer arbete. Det är en spännande kontrast mot studentlivet, där den vanliga CSN-budgeten nu blivit flera hundra gånger större och kräver en hel del mer arbete.
En prognos inom NCC tas fram fyra gånger per år för varje projekt. Den ska enkelt beskrivet ge en prognos av projektets förväntade intäkter och kostnader, alltså resultatet och det täckningsbidrag som genereras. Det blir en form av temperaturmätare på statusen i projektet för att se hur projektet presterar, främst ur ett ekonomiskt perspektiv.
Detektivarbete med att spåra kostnader
Själva arbetet med prognosen börjar vid ett brytdatum, i det här fallet den sista augusti, där vi ska stämma av samtliga arbeten som är utförda till det datumet. Från avstämningen av utförda arbeten får man en beräknad summa vad arbetena ska ha kostat enligt kalkylen. Den jämförs mot faktiska bokförda kostnader och kostnader som tillhör den perioden för prognosen. För mig har det betytt en hel del detektivarbete med att försöka spåra saker som är utförda och vilka kostnader de medfört.
På ett eller annat sätt blir alla i projektet involverade i en prognos. Det behövs ta med i beräkning allt ifrån förändrade metodval till nya inköp som har gjorts vilket kan påverka kostnaderna. Det har blivit tydligt för mig hur viktigt det är att ha ett bra samarbete inom projektet och mot olika stödfunktioner som finns inom företaget.
Ett övergripande tema på den här bloggen är att man lär sig otroligt mycket nästan varje dag. Det stämmer in även här. I alla projekt, och framförallt i större projekt, är en prognos inget som tas fram av enbart en person. Det krävs både mycket kunskap och arbete för att styra ekonomin, och att ha ett bra samarbete internt är a och o för att lyckas. Allt detta samtidigt som den vanliga produktionen framskrider i vanlig takt.
Ha en fin helg ni som läser det här!
/Erik
