Projektchef tack vare intern utbildning

Det var förra hösten som jag avslutade utbildningen Mega Project Management Program inom NCC Project Management Academy. Ganska snabbt fick jag erbjudande om att bli projektchef för ett av NCC:s stora projekt, trafikplats Häggvik, som är en knutpunkt för infrastrukturprojektet Förbifart Stockholm. Den nya trafikplatsen är komplex och omfattar bro- och tunnelprojekt vid en av Sveriges mest trafikintensiva platser.

Jag började på NCC för 26 år sedan som ”pinnpojke” och har sedan provat på flera roller. Jag trivs med mitt jobb. NCC är ett värderingsstyrt företag och det uppskattar jag, mer och mer för varje år faktiskt. Det känns naturligt att vara här. Jag har aldrig velat byta.

Leda genom andra

Projektet Trafikplats Häggvik är inne i en extremt intensiv fas, sett till omsättning och medarbetare. Och det kan vara knepigt att ta över ett projekt. Jag försöker vara ödmjuk och ha tålamod samtidigt som jag förstås måste vara tydlig i att jag ju leder projektet.

Utbildningen ökade min förståelse för att leda genom andra och att tänka mer strategiskt. Du kan inte vara engagerad i alla detaljer i ett stort projekt, däremot vara engagerad i dina medarbetare och finnas där för dem med tydliga förväntningar, styrning och uppmuntran. Jag lärde mig också om andra delar var verksamheten och jag fick ett nytt nätverk av kollegor i NCC.

Innan jag kom till Häggvik var jag under tre och ett halvt år produktionschef på bygget av Mälarregionens nya storhamn Norvik i Nynäshamn utanför Stockholm. Hamnen invigdes i våras. Det projektet involverade enorma volymer av massor som skulle flyttas samtidigt som besluten och handlingarna var få. Ändå tycker jag att projektet blev en trevlig resa.

Jobba med teamkänslan

Där lärde jag mig vikten av att hitta en bra dialog med kunden. Ibland innebar det att vi fick stå ute på plats och peka vart massor skulle flyttas. Genom att förstå kunden, vara flexibel och ha en tät dialog blev samarbetet med kunden fantastiskt fint.
Sen fanns det också interna utmaningar i det projektet. Medarbetarna som kom från två olika avdelningar hade olika kulturer med olika arbetstider och lönesystem som ställde till det. Från början var det mycket ”vi och dom”, korslagda armar och sneda ögonkast. Det var inte alltid enkelt att hantera, kan jag säga. Men det gick.

Lösningen var att aktivt jobba med team-känslan. Vi hade gemensamma möten på tisdagsmorgnar då vi gick igenom hela veckan. Alla fick koll på vad alla gjorde och att alla var viktiga kuggar. Alla började känna att det var vi gemensamt som byggde denna superhamn. Senare var det många som sa till mig att de tyckte att det var det bästa projektet de varit på.