När jag hör ordet trapphus klingar barndomens ekande trapphus inom mig. Jag ser hur stentrappan slingrar sig runt hissen som är en vacker mahognyhytt med speglar och slipade glas. Om jag blundar kan jag höra och känna hur hissdörrens stålkropp lät när man öppnade och stängde dörren.
Jag har en stark relation till många hem jag bott och varit i. Minnen om takhöjder, kristallkronor och härliga små vrån som vuxna inte verkade veta något om. Men det är fragment av minnen och även om det är små vårdar jag dem väl och kanske är de bara fantasier men det gör inget.
Tänk att trapphus, det är husens riktiga ryggrad – lyssna till ordet ”spinal core” kärnan i byggnaden. Lyssna en gång till ”spinal core” kärnan i att komma hem. Kärnan i att närma sig sitt hem, kärnan i att närma sig själv.
Trapphuset sätter tonen för det som skall komma. Det är som en stämgaffel, det sätter tonen för vart jag är på väg eller ifrån. Ett riktigt bra trapphus hjälper dig att transformeras till det du vill och behöver vara för att ta steget in och ur en värld precis som när du var liten.
Trapphuset är den gemensamma faktorn som vi alla är en del av i det hus och hem jag bor i nu.
För varje plats en människa besöker skapas ett spår inom henne, ett minne i vår egen kärna. Trapphusen sätter tonen för dessa minnen av hus, minnen av våra liv och minnen av våra älskade hem.
Ibland låter jag hissen stå och jag går uppför den slingrande trappan och märker hur det bildats ett avtryck, ett spår i trappan av alla som gått upp och ner där. Det är mäktigt och härligt att vara en del av den stigen.
PS. Läs gärna mer om hur vi bygger bostäder på vår hemsida ncc.se