I det fysiska och rörelsekraftiga dansverket SOIL gestaltas en ändlös förhandling mellan individ, kollektiv och potential. Vad innebär full potential och hur kan det uppnås i samspel med andra? Inför cirka 100 dansentusiaster och nyfikna åskådare tog Linnéa Lindberg och hennes danskollegor, alla elever från Dans- och cirkushögskolan i Stockholm, under två dagar in dansen i Dome of Visions.
Vi är en grupp dansare från Dans- och Cirkushögskolan som tillsammans skapat dansverket SOIL i samband med kursen ”Konstnärligt ledarskap i dans och koreografi” i våras. ”Regression of potential and other ideas of negotiation” är en underrubrik som speglar den förhandling som gestaltas i föreställningen.
I vårt arbete utgick vi i allra första början från meningen ”att uppnå sin fulla potential tillsammans med andra.” För få igång en diskussion och sätta igång tankarna gjorde vi i början av processen en inspirationsrunda där var och en i gruppen fick ta med något de associerade till ämnet. Det blev en salig blandning av politisk teori, österländsk filosofi, psykologi och ekologi. Men vi hittade många gemensamma nämnare.
Något som var genomgående och tydligt var de många referenserna till naturen. Till och med Carl Rogers pratar i sin psykologiska teori om ”The fully functioning person” om individen som en organism. Naturen visade sig också vara en bra metafor i diskussionen om att uppnå full potential tillsammans med andra. Tar man bilden av ett ekosystem till exempel så blir det tydligt att organismens fulla potential inte går att uppnå som enskild separerad från sitt sammanhang, utan att den hela tiden är beroende av andra organismer. Det går inte heller att separera full potential och strävan mot den från dess kontrast som är regression.
Jag tycker personligen att det är spännande att dra paralleller till vår individualistiska kultur och längtan efter självförverkligande, men också till vår påverkan på planeten och hur det i sin tur påverkar oss.
Däremot så är det inte den enda tolkningen av föreställningen. Det finns nog lika många tolkningar av föreställningen som det finns dansare och koreografer i vår grupp. Jag ser inte detta som något negativt utan snarare mycket positivt. Istället för att tillsammans ta ställning kring ett budskap vi velat förmedla så speglar föreställningen våra diskussioner kring kollektiv, individ och potential. Jag tycker det ger föreställningen en nyansering och en ärlighet som vi annars inte uppnått.
Att ta kontakt med Dome of Visions var ett självklart beslut. Vi upplevde att föreställningen kunde komma att passa väl in under temaperioden Urban Diversity där mångfald, enfald, natur och kultur diskuteras. Sedan är Dome of Visions ett fantastiskt rum att få dansa i, det är något helt annat än att spela föreställningen på en mer traditionell scen. Jag minns när jag såg Dome of Visions för första gången, jag tyckte att den var så vacker och tänkte direkt att här vill jag någon gång göra ett konstprojekt. Det känns jättekul att det nu blivit verklighet!
Dome of Visions Stockholm drivs i samverkan mellan NCC och KTH med samarbetspartners och är öppen perioden september 2015 – december 2017.
Gästbloggare
Linnéa Lindberg, elev på Dans- och Cirkushögskolan i Stockholm
Dansare och koreografer: Linnéa Lindberg, Adrian Cruz, Jemine Lipponen, Martina Rubensson, Philip Hansen, Amanda Östholm, Aleksandra Cigarcic.