Jag läste ett debattinlägg om vår infrastruktur och varför det var byggarnas och beställarnas fel att allt blir så dyrt. Mycket fokus läggs i dag på själva slutprodukten. Som privatperson kan jag naturligtvis uppröras av felspenderade pengar eller att projekt blir för dyra men det som gör mig ännu mer upprörd är när min vardag påverkas. Hur frustrerande är det inte när den nyasfalterade cykelvägen stängs av för att grävas upp igen för nya ledningar eller när parkeringsplatser blir uppställningsytor eller att köer gör att man inte hinner i tid till skolan eller mötet?
Jag tror att de flesta faktiskt förstår att vissa projekt kan bli dyrare än man först trodde (även om det finns förslag att lösa även detta), det man har mycket svårare att ha överseende med är att så lite hänsyn visas under själva byggtiden. I och med urbaniseringen fås ett högre byggtryck inne i städerna vilket gör att det är många byggprojekt som pågår samtidigt och att det i sig skapar köer, ökat buller och avgasutsläpp och tillgänglighetsproblem. Om vi i stället skulle ha förfrågningsunderlag som inkluderade tillgänglighetsaspekter och icke-störande faktorer tror jag spontant att vi skulle se mycket fler innovationer och där hög kompetens för en gång skulle kunde vara en konkurrensfördel.
Broprojektet Rotebro tycker jag är ett bra exempel på hur man faktiskt tänkt på byggtidens konsekvenser och hittat en lösning som minimerade risken för köer och annan tillgänglighetsstörning. Och denna lösning tillkom trots att beställaren inte efterfrågat detta men i efterhand framför detta som något väldigt positivt. Mina kollegor Tobias Larsson och Alexandre Mathern utförde ett SBUF projekt om snabba brobyten och brobyggnationer som också är något att titta ytterligare på. För visst brukar vi bli väldigt nöjda med att få slutprodukten, det är bara resan dit som är tröttsam och det kanske är därför allmänheten gärna överklagar byggprojekt.
I ett exjobb som vi utförde i samarbete med Chalmers i fjol, kom Navid och Blas fram till följande rekommendationer:
• För att minska störningarna som byggarbetsplatsen genererar så måste entreprenören kommunicera vid olika tillfällen, olika platser och genom olika kanaler– det räcker inte bara med en skylt på stängslet runt bygget.
• För att minska effekterna av störningarna som byggarbetsplatsen kan förorsaka skall man försöka hitta alternativ, tex alternativa parkeringsplatser, hårdgöra ytor för gående och cyklister och nya ställen för allmänna soptunnor eller urban gardening för att nämna några.
• Tidigt försöka samarbeta med närområdet liksom beställare för att få förståelse och gemensamt komma fram till lösningar
En sak som man inte skall glömma och som är en stor fördel med byggbranschen – vi är faktiskt både producenter och brukare! Vi kan ju blixtsnabbt få svar om vi bara lyssnar på oss själva som privatpersoner.
Gästbloggare
/Christina Claeson-Jonsson, chef FoU, NCC
