Att hålla nervositeten i schack, forskare intresserade och bära NCCs fana högt låter som en udda combo, men det var precis så jag spenderade min förra vecka. Inte tänkte jag i maj 2017 att mitt och min exjobbspartner examensarbete skulle leda till en konferens i USA.
Jag fick möjligheten att åka till International Building Physics Conference i Syracuse. Detta skedde i samarbete med Chalmers och NCC, för att presentera en artikel jag och min exjobbspartner har skrivit baserat på vårt exjobb. Artikeln handlar om hur det går att använda genetiska algoritmer och neurala nätverk för att optimera energimodeller och nattkyla. Det har krävts mycket jobb både under examensarbetet men även en del efter när vi skulle kondensera ner en rapport till en kort artikel. Samt skillnaden att presentera för 20 personer i juni 2017 för att få examen till att presentera inför betydligt fler, varav många var forskare inom ämnet. Vilket var fallet på konferensen, sällan att jag har varit så nervös men också otroligt stolt.
Då blev andra delar av traineeprogrammet använda t.ex. många delar av retorikkursen vi fick gå i maj. Hur en presentation blir utformad så publiken orkar lyssna eller hur jag ska hantera min nervositet, t.ex. sprang jag intervaller innan min presentation för att hålla adrenalinet under föredraget i schakt. Det funkar! Var inte alls lika påverkad av min nervositet som under tidigare presentationer trots den gedigna kompetensen i publiken.
Under dagarna i Syracuse gick det en del tankegångar om hur det ska gå att överföra forskningsresultaten till industrin, när vi inte riktigt är i samma skede? En del i att minska gapet mellan akademin och industrin så har vi så kallade industridoktorander som forskarstuderar inom områden som NCC ser som speciellt viktiga. Samt att vi genomför forsknings- och utvecklingsprojekt inom diverse områden relaterade till vår verksamhet. Ofta är dessa projekt i samverkan med externa partners såsom högskolor, universitet och institut men också andra branschkollegor. Inte ovanligt är att NCC söker delfinansiering från organ som SBUF, Energimyndigheten etc. i de skeden då mognadsgraden är låg medan vi internutvecklar när vi närmar oss implementering i verksamheten.
På konferensen fanns det en hel del inspirerande föredrag bland annat om gröna tak och hur de kan fördröja dagvatten i städer med stora mängder hårdgjorda ytor på taken, t.ex. 30 % av ytan består av tak i New York. Vilka utmaningar som vi får i och med dessa är bland annat fukt eller hur de motas från allmänheten. Gröna tak kommer med fördelar så som, förutom att jag tycket att de är trevliga, fördröja topparna i VA-systemet för dagvattnet därmed minskar översvämningsrisken.
Som avslutning vill jag poängtera att med lite eget initiativ är det mesta möjligt på NCC. Har du en bra idé, vill utvecklas inom ett område eller fått en möjlighet att skriva en artikel, så går det! Det är fantastiskt vad som går att åstadkomma.
Håll hammaren!