När jag började jobba var mitt mål att inte ha några papper på skrivbordet och inte ha några pärmar heller. För vad har man i pärmen som man inte redan har på datorn? Och dessutom blir allt så sökbart när man har det på datorn istället för i en pärm, man kommer även åt det överallt ifrån via servern och det finns ingen risk för att det försvinner.
Nackdelen med handskrivna anteckningar är dessutom att jag inte längre kan läsa min egen handstil, kanske ett typiskt 80-talist problem…
Jag, till skillnad från Josefin, sitter oftast vid mitt skrivbord så min motsvarighet till hennes block har blivit post-its. Ibland har de dock en förmåga att singla iväg och försvinna någonstans, så det är inte ett helt vattentätt system.
Det man inte har i huvudet får man ha i benen, sägs det. Men ordspråket borde snarare vara ”det man inte har i huvudet får man ha nedskrivet”… Jag har väldigt svårt för namn och ansikten så längst bak i mitt kollegieblock skriver jag ner en kort beskrivning av dem jag måste komma ihåg, tex; Börje: kort, tunnhårig, trevlig, ca 55. Eller Gunnar: skäggig, kraftig, glad, ca 60. När jag hade jobbat i ett halvår kom jag på mig själv med att skriva ”ung” om en person som när jag tänker efter säkert är 45-50!
Härligt att jobba i en bransch där man kan kalla sig själv ung ända tills man är 45! 🙂