Jag heter Ulf och arbetar som projektchef inom anläggning på NCC. Just nu ansvarar jag för bygget av Helsingborgs nya unika vattentorn. Ett projekt som jag blev utnämnd till ”Årets betongentreprenör 2019” för.
När jag först hörde om vattentornet tänkte jag ”Wow, vilken häftig byggnad, den vill jag bygga! Synd att den ligger i Helsingborg, långt att köra från Kristianstad där jag bor”.
Vattentorn är inte något vi har så stor erfarenhet av på NCC, helt enkelt för att det inte byggts några sedan 1970-talet i Sverige. Detta är dessutom ett helt unikt vattentorn, 40 meter högt med en ringformad vattenreservoar i betong som vilar på 24 betongpelare. Ingen hade gjort något liknande tidigare. Hur skulle man bygga? Vi samlade den tyngsta kompetensen vi har inom avancerade betongkonstruktioner och klurade på olika byggmetoder.
Med gemensamma idéer och erfarenhet enades vi om den metod vi nu använder, nämligen att bygga pelarna på plats med klätterformsgjutning samt att platsgjuta vattentornets ring i 24 delar på marken för att därefter lyfta upp dem med hjälp av två gigantiska lyftkranar. En metod som med facit i hand visat sig fungera fantastisk bra.
Bra med positiv uppmärksamhet
Det är roligt med all uppmärksamhet Helsingborgs nya vattentorn får. Det är inte ofta anläggningsprojekt får det. Jag tror vi haft över 1 000 personer på studiebesök hittills. Kanske kan det locka fler att utbilda sig inom anläggning, en spännande bransch där man får vara med och utveckla samhället. Det är stor resursbrist bland såväl yrkesarbetare som ingenjörer, samtidigt som samhället står inför stora utmaningar och både behöver rusta upp befintlig infrastruktur inom vatten, avlopp, el och fjärrvärme och bygga nytt till följd av större population, ökande miljökrav, urbanisering och digitalisering. Detsamma gäller vägar och järnvägar.
Själv var det något av en slump att jag hamnade jag i branschen. När det var dags att välja inriktning på gymnasiet i slutet av 80-talet tänkte jag välja el, men alla kompisar skulle gå bygg. Så då gjorde jag det också. Därefter läste vi alla vidare till byggnadsingenjörer på Hässleholms tekniska skola. För att få ut diplomet behövde jag sommarjobba inom byggbranschen och vände mig till NCC i Hässleholm.
På NCC lärde jag mig platsgjuta från grunden, först som utsättare och sedan som biträdande arbetsledare. 1993 blev det ekonomisk kris, svångremmar drogs åt, räntan sköt i höjden och det blev nattsvart på byggmarknaden. Många fick sluta. Trots dåliga tider lyckades jag hålla mig kvar på NCC och fortsatte som arbetsledare inom dåvarande NCC Water Jet. Första jobbet var i Borås. Jag tog husvagnen och körde dit. Under fem år arbetade jag med vattenbilning och betongreparationer i södra Sverige och lärde mig allt om betong, framförallt broreparationer.
Gedigen betongkompetens
Erfarenheten av gamla konstruktioner och betongskador har lärt mig hur man ska bygga nytt för att inte få problem, vilket jag haft mycket nytta av i min fortsatta yrkeskarriär där jag arbetat med en blandning av nyproduktion och betongreparationer inom både industri, hus, kajkonstruktioner och broar.
Under 2010–2012 var jag blockchef för grundläggningen av Nya Triangeln i Malmö, vilket innebar ansvar för byggnation av parkeringshus i två plan samt lastgata under nytt köpcenter, kontor och bostäder. Det var mitt första riktigt stora projekt. Arbetsområdet var trångt med befintliga hus, tågtunnlar och en kyrka att ta hänsyn till. För att undvika spontning byggde vi med slitsmurar. Det är faktiskt det första (och kanske största) projektet i Sverige med slitsmurar som permanent konstruktion.
Därefter har jag varit med och byggt ny flisfabrik och indunstning till Södra Cells massabruk i Mörrum, utfört grundläggning och betongarbeten för det nya köpcentret C4 shopping i Kristianstad och nu alltså det nya vattentornet i Helsingborg.
Ska bli spännande att se vart nästa projekt för mig. Vill man jobba med stora anläggningsprojekt kan det bli en del pendling, men det ger så oerhört mycket tillbaka.