Även om jag visste att det var en övning var det väldigt obehagligt att höra att en av mina kollegor hade avlidit i den olycka som var underlag för krishanteringen vi övade på. Jag vill verkligen aldrig vara med om det på riktigt.
Vi övade krishantering tillsammans med Trafikverket för ett tag sedan. Trafikverket har krisövningar varje år men för oss på projekt Tingstad var det första gången vi var med. Det hela var noga planerat. Vi fick en situation förklarad för oss, en lista med telefonnummer och en e-postadress som vi skulle använda, sedan var det att bara att sätta igång. Vi på NCC satt i ett rum, Trafikverket i ett annat och så hade vi en tredje grupp, ett så kallat motspel, i ett tredje rum som gav oss information i små doser som vi skulle agera efter. Motspelet såg till att situationen vi övade på kändes äkta och hela tiden eskalerade på ett verklighetstroget sätt.
Vi kom igång direkt och ganska så snart insåg vi att telefonnumren vi hade fått inte fungerade. Det bidrog till verklighetskänslan för det är inte alltid tekniken fungerar som den ska eller att man kommer fram till 112 när man ringer. Efter lite övningstekniskt strulfix kom vi igång på riktigt. Vi körde igång efter de rutiner och checklistor vi har och rätt så snart var det full rulle.
Jobbigt även fast det var en övning
Pulsen steg kan jag säga. Det var bristande information, det ringde hela tiden, vi fick motsägelsefulla uppgifter från motspelet. Var det tre skadade, nej nu säger de 5–6 skadade. Långa köer på E6:an – hur ska vi lotsa in Räddningstjänsten? Vem ringer trafikledningen? Vilka är skadade? Nu ringer media och vill ha ett uttalande – vad kan vi säga till dem? Hur mår han hos oss som var först framme vid olyckan – vem kan ta hand om honom? Nu är de skadade bortförda till sjukhus, vilket sjukhus? Nu ringer anhöriga till medarbetare. Vi får inte tag i alla underentreprenörer, vem kan ringa och kolla det? En bil brinner, det måste vi ta hand om. Nu ringer de från sjukhuset och säger att någon har avlidit. Bekräftade uppgifter.
Även om det bara var en övning kändes det jobbigt att höra det och tänka på det. Och jag var inte ensam om att känna så, tuffa gamla anläggare som varit med om både det ena och det andra tyckte också att det var obehagligt.
Det är därför vi övar och det är därför vi har säkerheten i fokus. Vi jobbar i ett stort projekt med många inblandade och svåra olyckor är ständigt möjliga, vilket vi måste leva med. Det vi kan göra är att alltid följa de regler vi har och att vara så förberedda vi kan. Den här övningen är ett nyttigt inslag i den förberedelsen.
Får ni chansen att vara med i en krisövning så ta den, annars – ordna en själva.
Ta hand om dig och din familj.
/Fredric Bohman, platschef på trafikplats Tingstad, NCC Infrastructure
