Helt olika inställning till att gräva

Arkeologer och anläggare jobbar båda med att gräva, men vi har olika ingång till hur det ska gå till och hur lång tid det ska ta. Och vi menar helt olika saker när vi säger ordet riva. En sak är klar, vi lär oss mycket av varandra.

Jag jobbar som platschef för markarbetena på Habitat 7 i Göteborg, ett kontorsprojekt på Masthuggskajen i Göteborg. Arbetet med markarbetena är i sitt slutskede och snart lämnar jag Habitat 7 för andra projekt. En sak jag tar med mig från Habitat 7 är erfarenheter av att arbeta tätt ihop med arkeologer.

När vi jobbade med projekteringen för anläggningsarbetet visste vi att det skulle finnas arkeologiska lämningar i marken. Vi undersökte och pratade med arkeologer för att skapa oss en så tydlig bild som möjligt av vad vi hade att göra med. Men det är ju inte förrän man börjar gräva som man faktiskt ser vad som finns i marken – även om man gör extra sonderingar och gör extra många borrhål för att vara så precisa som möjligt. Det var alltså väntat att vi skulle hitta arkeologiska lämningar, men de var oväntat många och i väldigt fint skick. Bland annat har vi hittat en pråm från 1850-talet och en del kajkonstruktioner som arkeologerna är på plats och tar fram.

Bilder från arkeologernas arbete. Vi har sparat delar av pråmen och träbalkar för att använda i byggnaden. Delar av pråmen blir kanske ett konstverk och balkarna ska nog bli en bänk.

Skillnad mellan att schakta och att gräva

Man kan ju säga att vi har helt olika inställning till att gräva – vi anläggare är vana vid att mäta framdrift i projekt genom att mäta massor. Då gäller det att skopa upp och föra undan massor efter en tidplan. Arkeologer har ett arbetsuppdrag som går ut på att vara försiktiga och blottlägga sina fynd långsamt och omsorgsfullt handgräva fram sina fynd. Vi är i varsin ända av spektrumet kan man säga. Men vi jobbade fint ihop, vi schaktade oss fram med grävmaskin så nära inpå som arkeologerna ville gå och resten tog tar de hand om själva – för hand; med spade, hacka och borstar.

Dialog och möten är sättet att lära av varandra

Vi är två helt skilda yrkeskategorier med allt vad det innebär, det är utmanande – men kul! Det var väldigt intressant att följa deras arbete på nära håll och jobba så tätt med dem som vi gjorde, vi lärde oss oerhört mycket. Vi hade avstämningar varje vecka och deras arbetsledare satt med i våra möten så att vi hade en direktkanal mellan oss. Genom dialog och möten närmade vi oss varandra, skapade en förståelse för varandras förutsättningar och lärde oss att vara supertydliga med vad vi menar med vissa ord. Exempelvis; ordet ”riva” visade sig mena olika saker – för arkeologerna innebär det att demontera och plocka ner försiktigt. För oss anläggare menar vi dunka ner det med en grävmaskin.

Byggt för framtiden

Utöver att det var intressant att följa arkeologernas arbete på nära håll var det ur ett kul att se hur de byggde anläggning förr i tiden. De pirkonstruktioner och husgrunder vi hittade är gediget byggda. De som byggde har tryckt ner extremt mycket pålar i marken och en del riktigt stöddiga bitar också – vi har inte fått upp allt med grävmaskinen och detta tryckt de ner för hand. Det är imponerande.

Det får mig att fundera på hur framtidens anläggare kommer att reagera när de stöter på det jag och mitt gäng har byggt. Kommer de att vara lika imponerade av vår grundläggning, bottenplatta och konstruktion någon gång i framtiden?

Ta vara på er!