Efter bara tre veckor i Sverige började vi på SFI, och efter ett och ett halvt efter vår ankomst hade både jag och min make arbete. Jag började som mattelärare och efter ett tag sökte jag och kom in på NCC:s nystartsprogram.
Jag är utbildad ingenjör med många års erfarenhet inom bland annat järnvägsbyggen. Så jag blev glad när jag fick börja på NCC:s nystartsprogram.
Det var en sju månader lång utbildning med både teori och praktik, som syftade till att göra oss redo för den svenska byggbranschen. Lite om kultur, ekonomi, svenska språket och så vidare. I samband med utbildningen gjorde jag praktik i Göteborg på Kromet, som anbudsingenjör. Efter det fick jag tjänsten på Centralen där jag är än idag sedan 1½ år tillbaka.
Väcker uppseende
På Centralen är det jag som säkerställer att alla fordon, kemikalier och byggmaterial uppfyller de tuffa miljökrav som ställs på projektet. Alla nya fordon som ska användas i projektet måste anmälas till mig. En kvinnlig ingenjör som jobbar med maskiner och fordon är inte det vanligaste varken i Syrien eller Sverige. Och en ingenjör i hijab väcker uppseende. Jag är ju ute varje vecka på projektet och går miljöronder och det är lite roligt ibland att se maskinförares blickar. Ibland är det som om de inte tror att jag jobbar med det jag faktiskt gör.
Vi har jobbat hårt för att snabbt lära oss språket och vi har varit på barnen om vikten av språket också. Vår dotter, som hade påbörjat läkarstudier i Syrien när vi flydde, fortsätter studera till läkare här i Sverige. Det är väldigt tufft och krångligt, men det går. Hon kämpar. Vi hade också tur att vi kom till en så liten ort och lärde känna fina människor som hjälpte oss med viktiga saker såsom att köpa hus och bil. Man får helt enkelt lägga det jobbiga bakom sig och tänka framåt.
Efter allt som vi har varit med om känner jag ändå att vi kommit rätt i livet. Jag trivs på jobbet, min familj har det bra och framtiden ser ljus ut. Jag är glad att allt blev bra till slut.
// Nawzat Mohamad
