Inblick

Från Stockholm till Vilhelmina – min resa

Jag vet att många reagerar på att en stockholmare väljer att flytta till ett mindre samhälle i Norrland. Men för mig är det inte det minsta konstigt. Min fästmö är från Vilhelmina och mina stora intressen är jakt och fiske, så vi har tillbringat mycket tid här uppe redan.

Så planerna på att flytta hit fanns redan, och i somras spontanköpte vi hus – utan att ha gjort klart med jobb. I Stockholm jobbade jag med drift och underhåll på Peab, jag var arbetsledare med huvudansvar för innerstaden. Snacka om totalomställning!

För här i Vilhelmina fick jag jobb på NCC, som arbetsledare inom vägservice. I stället för storstadsmiljön ska jag nu handskas med väder och vind och stora avstånd. Det är kallare och mer snö. Men för mig är det spännande med nya utmanande arbetsmoment. Vi ska bygga vindskydd och snöskydd för att det inte ska blåsa för mycket snö på vägarna – i stället försöker vi hålla snön kvar på fjällen. Eller vad sägs om trumbyte på vägarna? Jag kan lova att vi inte jobbar med sånt i storstan! Hur som helst är det en massa roliga arbetsuppgifter som jag stortrivs med och jag känner mig väldigt välkommen och omhändertagen på NCC.

En intressant aspekt är arbetsformen här. Vi jobbar ju väldigt tätt med Trafikverket, som är beställaren, och det tycker jag är jättebra. Vi sitter tillsammans och kan gemensamt komma fram till lösningar på vad som blir mest lönsamt för projektet. vi ska tjäna pengar och Trafikverket ska spara pengar så vi har ett gemensamt intresse av att hitta smarta ekonomiska lösningar i alla delar i projektet.

Utmanande avstånd

Jag ser det här lite som en läroperiod, efter som arbetsformen är ny för oss och för mig. Så vi stöter hela tiden på sådant som inte stämmer med kartan, och då kan vi direkt diskutera det med Trafikverket och hitta sätt att komma till rätta med vad det nu är som uppkommit. Öppenheten mellan beställare och NCC är total. Öppna böcker, öppen ekonomi – vi har inga dolda agendor och det lyfter hela verksamheten. Det är ju nytt för alla så vi känner oss fram och hittills är alla nöjda, för många har det varit en tankeställare som krävt nya perspektiv. Om det här fortsätter att fungera bra kan det säkert vara underlag för en ny form av upphandling på området.

Den största utmaningen med att jobba här är storleken på arbetsytan. 112 mil väg varav hälften är grusväg. Och då är det fyra yrkesarbetare som i praktiken sköter vägarna. Avstånden gör att det tar tid bara att ta sig till platsen där man ska arbeta. Men det gör inget för det är så mycket med arbetet som är roligt och spännande.

Jobbar man här måste man vara en tusenkonstnär för man vet aldrig vad som kommer hända under dagen!

//Torbjörn Olsson, arbetsledare Vägservice

Gästbloggare

Bäste besökare!

Vi vill gärna veta vad du tycker du om innehållet i våra digitala kanaler, så i samarbete Demoskop genomför vi en undersökning kring det. Vi är väldigt tacksamma om du vill dela med dig av dina tankar genom att klicka på ”Delta” nedan.

Delta Delta inte

Stort tack på förhand!