Från blommor till asfalt

Jag är ganska ny i min roll som operation manager och jag hade inte jättemycket erfarenhet av asfalt när jag började. Men tack vare det stöd jag har fått från verksamheten har övergången gått galant. Och, tro det eller ej – jag har stor nytta av min floristbakgrund. 

I år gör jag min fjärde säsong som operation manager (OM). Som OM är man en blandning av platschef och arbetsledare, man jobbar i hela kedjan – från diskussioner med kund, till produktspecialister, till att planera upplägget av jobbet med beläggningslaget, till besiktning och fakturering. Det gäller att vara lösningsorienterad, orädd att fatta beslut och att vara social. Man är inblandad i hela kedjan, med varierade arbetsuppgifter och med många jobb på gång samtidigt (vilket man har) så blir telefonen det viktigaste arbetsredskapet – man får inte ha telefonskräck i det här jobbet.

Jag har varit med mycket ute i produktionen, det är kul och det ger mig mycket mer än att sitta på kontoret. Man ser resultat direkt och hur ett projekt växer fram. Jag är en nyfiken person som gillar att lära mig nya saker och det är något som har hjälpt mig att ta steget över till asfaltbranschen, jag började nämligen karriären som florist.

God nytta av floristyrket

Jag är utbildad florist och har jobbat i många år i yrket. Det är ett yrke med intensiva perioder med högt tempo blandat med lugnare perioder, det är fritt och skapande och man ser resultatet av det man gör direkt, och det innehåller många mjuka parametrar. Man måste kunna möta kunderna på rätt sätt i deras känsloläge – ena stunden kan det vara begravning och i nästa är det bröllop, så det gäller att snabbt kunna anpassa sig. Allt detta har jag god nytta av idag, asfalt och blommor har ganska mycket gemensamt.

Men så ville jag vidare, jag är ju nyfiken och vill lära mig mer, så efter lite olika nedslag hamnade jag som trafikvakt där jag jobbade som ledare för ett vaktlag som vaktade åt NCC i en säsong. När Staffan Pettersson skulle gå vidare från lagbas till arbetsledare fick jag frågan om jag ville ta över hans roll. Jag tackade nej, jag var ju bara 23 år och kunde inget om branschen och den äldsta i laget vara 60 år och hade jobbat i hela sitt liv på vägarna. Men Staffan gav sig inte, han såg att jag var nyfiken, lättlärd och snabb på att lösa problem och att jag skulle hantera rollen bra. Jag tackade nej två gånger, men slut blev det ja. Jag var lagbas för fräsgänget i två år och sen tog jag mig över till asfaltssidan och rollen som arbetsledare. Och nu efter en omorganisation har jag tagit steget över till operation manager.

En sak jag är noga med är att vara ute i produktionen så mycket jag kan. Jag lär mig mycket om verksamheten och får direktinformation om vad mina lag behöver hjälp med – vi jobbar ju tillsammans så jag måste vara med ute där det händer. Det trixiga, och roliga, med att driva asfaltsprojekt är att man hanterar ett stort tidsspann innan man är färdig – man jobbar både före, under och efter själva utläggningen. Och så har man många lag igång samtidigt.

Bra stöd från hela verksamheten

Det jag tycker är utmärkande för NCC är att alla ställer upp och hjälper till. Alla jag har mött är generösa med sin tid och kunskap – både på kontoret och ute i fält. Det var en tuff grej att gå in på kontoret utan särskilt mycket erfarenhet av asfalt, men alla har genuint velat att det ska gå bra.  Och det är ju en förutsättning för att det ska lyckas.

Jag tycker verkligen att asfalt är kul och uppmanar fler att söka sig till NCC och asfaltverksamheten. Säsongen går snart igång och vi har en del lediga jobb ute. Bland annat hos oss i Värmland, men även i andra delar av landet. Hoppas vi ses!

Hej från Värmland!