Vi har i tidigare inlägg framhållit att det är viktigt att ta raster på jobbet. Både för att vila hjärnan och kroppen men också för att kunna knyta an till kollegorna. Med detta sagt ska ju fikandet såklart inte gå till överdrift.
Kanske läste fler med mig artikeln i Dagens Industri för ett par veckor sedan? En kortversion finns annars att läsa på webben här. Colin Moon, föreläsare om kultur och kommunikation i näringslivet, intervjuades bland annat om fikakulturen på de svenska arbetsplatserna och om hur mycket tid vi spenderar i möten. Enligt honom går 25 procent av arbetstiden åt till raster och lika mycket till möten.
En reflektion han gör, och en som även jag skriver under på, är att pratet i kön till kaffeautomaten i själva verket är viktigt i teambuildingsyfte. Samtidigt tycker jag att en fjärdedel av arbetsdagen låter på tok för mycket.
Själv skulle jag dock vilja påstå att det ofta också pratas jobb under dessa så kallade raster. I dagens arbetsliv sker mycket av informationsutbytet under informella former. Detta är en av många anledningar till varför jag tror att kontoret även fortsättningsvis kommer att spela en stor roll, trots att teknikutvecklingen bjuder på möjligheter att jobba hemifrån eller ute på stan. Det uppstår en särskild kreativitet när kollegor kan mötas snabbt och lätt på en fysisk plats.
Hur denna plats utformas upplever jag inverkar i högsta grad på hur informationsutbytet fungerar. En kaffeapparat mitt i ett öppet landskap gör kanske mer skada än nytta. Står någon där och pratar blir de som försöker koncentrera sig irriterade. När kontoret däremot utformas för att skapa naturliga mötesplatser, då tror jag att de informella mötena blir effektiva ur ett relationskapande perspektiv men att de samtidigt gör nytta rent arbetsmässigt.
Hälsningar,
Robert Hägg